Är det något jag försöker undvika så är det sjukhus. Sjukhus är livsviktiga och människorna som jobbar där är guld värda, men jag blir mer och mer säker på att jag själv inte hör hemma där. Och speciellt inte på bäddavdelningen. Förknippar stället med tiden då Faffin låg där och får fortfarande rysningar bara att gå in dit. Allt jag ser, hör och känner runtomkring mig där bara osar DÖÖD. Kanske löjligt men sant.Idag var dagen kommen då jag var tvungen att gå dit igen, nu för att hälsa på min kära Moffin. Visste att denna dag skulle komma inom snar framtid men var inte beredd på såhär snart. Moffin mådde relativt bra men ändå hemskt att se honom där. Min Moffin hör inte hemma där. Allt jag kan göra nu är att hoppas han blir bättre snabbt så att han får åka därifrån, för jag vet vad som händer om han måste stanna kvar där. Men om det skulle bli på det viset, lovar jag att hälsa på honom många gånger in i det sista. Denna gång skall jag vara modigare. Önskar jag skulle varit lika modig då Faffin låg där...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar